My Life and Other Stories

My: Jag har beställt en sån där sjal... eh, du vet... vad heter det?
Linn: Vet inte vad du menar.
My: Jo, men en sån där som man kan ha runt huvudet? Nåt på b..
Linn: Hmm...
My: Ja, en banana!


Lite fel där syrran, haha ;D

... och det jag pratar om är att plugga.

Jag har alltid ända sedan jag var liten haft svårt för det här med läxor. Mamma fick tjata och tjata utan resultat, jag satt där framför matteboken och nästan grät. För jag kunde inte plugga.

Det kan jag fortfarande inte. Jag förstår inte hur jag har kunnat klara av hela högstadiet. Jag kan inte plugga och jag vet inte varför. När jag väl sätter igång att läsa eller försöker öva in något blir det som en ångest inom mig och jag slutar ganska fort. Sedan blir det att man sitter i panik kvällen innan och läser. Men inte ens då går det. Jag vet andra som också har haft lika svårt som jag med att plugga. Dom säger att dom känner igen sig i mina "symptom" och gör precis som jag. Men jag känner också en del som hade jätte lätt för detta med att plugga. Dom hade schemalagt sitt pluggande och hade olika metoder för att lära in sig allt. Dom fick alltid VG och MVG, men dom var inte nöjda. Själv kunde jag hoppa jämfota av glädje om jag ens fick ett G. Jag minns att jag kände mig så dålig när dom kom med sina kommentarer "jag fick BARA VG! usch, vad dålig jag är!". Jag kunde ligga hemma i sängen och känna mig dum och korkad.

Men varför måste det vara så här? Varför kan jag inte ta en timme till att plugga och öva, så är jag fri för resten av dagen? Jag har försökt så många olika metoder för att lära mig, men inget funkar. Kan det vara så att vissa människor inte är skapta för att plugga helt enkelt? Eller vad tror du?